The monsters running wild inside of me, I'm faded. 

I Malmö ser vi inte stjärnorna på grund av stadens ljus. Det är bara en ensam och ängslig måne. I Gästrikland har månen sällskap av miljoner glittrande, glimmande prickar. Och det är så fint. Jag satte mig sent igår, och såg upp mot himlen. Jag bara satt där. Med en och samma låt på repeat. I två timmar. Tiden försvann, fick en chock när jag insåg det. Insåg också att jag inte kunde minnas vad jag ägnat mina tankar åt. Hade jag ens grubblat? Så konstigt. Men fint. Och underbart. Vi uppskattar inte självklara ting förrän de inte längre är just det - självklara.

Comments (0)
OPTIONS