TRO MIG, JAG TVIVLAR.

Mar 19, 2016 @ 23:27

När vi står inför stora livshändelser, vändningar och utmaningar i livet – då är det lätt att vi vacklar. Att vi för en stund tappar fotfästet och funderar på vad som ska hända härnäst. Med ”vi” syftar jag på mänskligheten. Vi är sådana i grunden. Under livets gång har jag grubblat, fallit handlöst, varit rädd och osäker inför framtiden. Jag har varit rädd att ta beslut, vilket jag fortfarande har problem med i vissa situationer, men som jag ser det är det på många sätt bra. Dock är jag enormt duktig på att inte blicka tillbaka när jag väl bestämt mig. Det är nog min superkraft. Jag skyfflar skiten under mattan. Förtränger och går vidare omedelbart. Jag bearbetar inte. Jag tuffar på som tåget. Ser mina nya möjligheter och problem, men det jag lämnat bakom mig – det är bakom mig. I svaga tider kan ”vad har jag gjort?” eller ”hur kunde jag?” komma som ett brev på posten, men i samma stund klickar min hjärna på reply och svarar ”det där är gammalt, det går inte att ändra på” - och sedan klickar den på ”send” och allt är överstökat. Jag upptäckte att jag besitter denna superkraft i somras, och det är det bästa som hänt mig. Den insikten gjorde livet lättare.

När en dörr stängs, öppnas en annan. När någon eller något gör dig ledsen, välj bort skiten. Välj något annat. Låt ingen köra över dig och ta ingen skit. Älska dem som är värda din kärlek och bry dig om dem som bryr sig om dig. Ge och ta. Gör vad som krävs för att du ska vara lycklig. Jag trodde aldrig någonsin i mitt liv, att jag skulle tipsa om en låt som Den svenska björnstammen gjort, men texten i låten nedan är verkligen bra. Klok. Viktig. "Du undrar om jag ens förstår vad jag menar - tro mig, jag tvivlar. Förr drog vi jämnt och delade lika, vi måste välja nu - förlåta eller svika". Och det gäller så väl i kärleksrelationer, vänskapsrelationer, familjerelationer och relationen till sig själv. 

 

Comments (0)
OPTIONS