Dåliga dagar har vi ibland. Det har alla. Jag har en idag. Jag är så himla ledsen och känner mig så himla liten och hjälplös. Jag vill, och behöver, gråta. Inte ett vackert, stilla gråt med en liten droppe rinnandes ner för kinden - nej. Jag behöver gråta högljutt, snora, gnugga mig i ögonen, få mascara i prick hela ansiktet för att sedan se mig själv i spegeln och gråta ännu mer för att jag ser så förjävlig ut. Det behöver jag. Få ur mig all denna uppgivenhet, ångest och alla känslor som inte går att sätta ord på. Men, jag ska snart till gymmet så jag måste behärska mig. Så pass att huvudet dundrar och dunkar och jag får "gråtryck" i ansiktet. Och varför är det såhär? Det är på grund av all förändring. Jag är ibland (jaja, rätt ofta dårå) en rastlös liten skit, och att flytta till en ny stad och bli sambo med F är absolut jätteroligt, men det är jobbigt också. Du är helt ny i en stad, du blir bekant med nya människor. Du är helt ny i en stad, du kan inte namnet på en endaste gata. Du är helt ny i en stad, och GPS:n är en jävla svikare så du hittar tamefan inte iallafall. Du är helt ny i en stad, och du är helt ny på ditt nya jobb. Allt är nytt, och det var precis vad jag eftersträvade när jag bestämde mig för att flytta hit. 80mil. Men det tar energi. Det tar energi att inte ha någon att luta sig mot, att inte kunna panikringa någon när det krisar. Att alltid stå på egna ben - i en ny stad. Jag längtar så mycket efter mamma idag... Hon har alltid varit ett paniksamtal ifrån. Alltid ställt upp.

Ja, just det. Kan påpeka att jag gått på lite kaloriunderskott i ett par veckor. Kan eventuellt vara en bidragande orsak till mitt ej så himla peppiga mående för stunden. Men, strax ska jag lätta mitt psyke genom att lyfta tungt! Bilderna nedan är innan passet i lördags. Tycker min kropp är så duktig faktiskt! Den vill alltid ge mig det bästa, kämpar alltid och utvecklas hela tiden. Det är mest pannbenet som behöver tränas från att säga "åh fyfffffan" när det blir motigt. 

Comments (0)
OPTIONS