GE TID, TÅLAMOD OCH TILLIT

Dec 20, 2015 @ 17:31

Det finaste man kan ge en annan individ är tid, tålamod och tillit. Det har jag alltid gett mina djur, och på grund av det har vi de finaste relationerna i världen. Vi känner varandra innan och utan. Ord behövs inte för att kommunicera, tillit och tid däremot – det är grunden. För allt. För alla relationer. Både med människor och med djur. Jonathan har jag haft sedan han föddes, den 21a september 2005. Det räckte med en blick ner i höet, där det låg fem små kattungar, och jag visste direkt att den där tjocka bollen - som uppenbarligen hade snott största delen av näringen från de andra - var menad för mig. Femtio procent birma, femtio procent bondkatt. Som bekant öppnar inte kattbebisar sina små ögon direkt, men när den dagen kom – och min lurvboll tittade upp på mig med klarblåa och oproportionerligt stora ögon, då dog jag en smula inombords. Det går inte att räkna så långt, som antalet gånger jag sagt ”jag älskar dig” till den här individen. Och alltså.. Jag älskar honom hutlöst. Förstår inte själv hur det kan vara möjligt att älska någon så mycket. Och jag burrar förjämnan ner huvudet antingen i den där mjuka magen, eller i hans nacke, och säger ”Jag älskar dig. Jag älskar dig. JAG ÄLSKAR DIG!!”, alltid tre gånger. Jag kan inte få ur mig känslan om jag bara säger det en eller två gånger.

Livrädd som han är, för allt och alla – vågade han sig inte hem igår pga vi hade främmande. Min mamma och Micke har ropat efter honom i tolv timmar idag, men nej. Ingen Jonathan. När jag kom hem från stallet och insåg detta, snörade jag åter på mig skorna och gick ut i mörkret. I kolsvart skog. Vi har vårt hemliga ställe, och jag behövde bara ropa en gång – sedan hör jag hans lilla röst långt därinne. Och han pratar och pratar och svarar och svarar, på allt jag säger. Så möts vi. Hans kalla päls och rakt upp i min famn. Hundra pussar och min jacka är full av leriga kattassar. Sedan stannar vi och kramas varannan meter. Han stoppar mig genom att ställa sig på mina skor. Reser sig mot mig. Och fyfan vad jag älskar honom. Jag är så evigt tacksam för att han aldrig har låtit mig vara. För att han suttit utanför duschen och kollat medan jag duschat. För att jag inte ens fått kissa ifred, för då ska denna lilla boll sitta i knäet. För alla ångestfyllda nätter han lagt sig på mitt bröst, med tassarna runt halsen och nosen i örat – och sedan snarkat och gett mig det finaste lugn man kan få. Och det är prick det som är det finaste vi kan ge varandra. Ömsesidig och gränslös kärlek, trygghet, tillit. Ingen tvekan och ingen oro. Så välj med omsorg vilka relationer som är värda att satsa på, och G Ö R det sedan.

Comments (2)
Caroline HSå oerhört fint!2015-12-20 20:56
Lisa HedmanBåde djur och relationer är ju så himla fint att man blir känslosam, hihi!2015-12-23 15:30
OPTIONS