"Var i helvete ska jag gå nu?", tänkte jag när jag klev utanför porten. "Fan, varför memorerade jag inte det i tisdags?!", fortsätte mitt bittra norrlandshuvud. Valde att gå över vägen och fortsätta längs gatan. Efter cirka femtio meter kände jag igen det lilla huset, som var det enda jag la märke till sist. Så, jag var med andra ord på rätt väg. Valsade över gator som var översvämmade av bilar, mopeder, cyklar och bussar. Fan vad folk cyklar i denna stad. De står till och med i bilköer. Vid rödljus. Det upplever man inte i norrland. I norrland cyklar vi kors och tvärs och struntar i alla regler. Sedan drar vi finger till dem som klagar och fortsätter vår väg. Efter några minuter befann jag mig på Hemköp, till en början ångestfylld och yr. Illamående. För en tid sedan skulle jag vid en sådan situation ha vänt på klacken, och illa kvickt rört mig tillbaka till tryggheten – men "NEJ!", tänkte jag. För fasen. "Stå ut så länge du kan!", och det gjorde jag. Ångesten avtog och kvar stod jag som en vinnare. Känslan när det inträffar, den är så underbar. Tacksamheten är överväldigande.

Jag plockade mina... Eller låt oss vara ärliga, jag irriade omkrig cirka trettio varv i butiken och frågade fyra stycken i personalen var jag kunde finna diverse varor. Gladlynt rörde jag mig sedan mot kassorna, där nästa ångestepisod skulle uppstå. Med alla varor upplagda på bandet, ser jag att personerna före mig i kön har tre-fyra varor och betalar kontant. "VAD I HELVETE HAR DU GJORT NURÅ", tänkte min hjärna och ville lägga sig på golvet gråta. Precis som den där fyraåringen tio meter framför gjorde. Jag fnissade lite medlidande åt pappan som förgäves försökte lugna honom. Min längtan efter egna barn försköts där och då en bit. Fytusan alltså. Så maktlös. När det var min tur i kassan stod jag spänd som en gitarrsträng och funderade över om det här var en snabbkassa där du endast får handla ett visst antal varor. Jag har aldrig spänt min rumpa så himla hårt under så lång tid, till jag insåg att det var okej. Jag hade inte gjort bort mig. Det var ingen snabbkassa. Jag fick betala med kort. Jag förbannar mina katastroftankar.

 

Comments (0)
OPTIONS