Dåliga dagar har vi ibland. Det har alla. Jag har en idag. Jag är så himla ledsen och känner mig så himla liten och hjälplös. Jag vill, och behöver, gråta. Inte ett vackert, stilla gråt med en liten droppe rinnandes ner för kinden - nej. Jag behöver gråta högljutt, snora, gnugga mig i ögonen, få mascara i prick hela ansiktet för att sedan se mig själv i spegeln och gråta ännu mer för att jag ser så förjävlig ut. Det behöver jag. Få ur mig all denna uppgivenhet, ångest och alla känslor som inte går att sätta ord på. Men, jag ska snart till gymmet så jag måste behärska mig. Så pass att huvudet dundrar och dunkar och jag får "gråtryck" i ansiktet. Och varför är det såhär? Det är på grund av all förändring. Jag är ibland (jaja, rätt ofta dårå) en rastlös liten skit, och att flytta till en ny stad och bli sambo med F är absolut jätteroligt, men det är jobbigt också. Du är helt ny i en stad, du blir bekant med nya människor. Du är helt ny i en stad, du kan inte namnet på en endaste gata. Du är helt ny i en stad, och GPS:n är en jävla svikare så du hittar tamefan inte iallafall. Du är helt ny i en stad, och du är helt ny på ditt nya jobb. Allt är nytt, och det var precis vad jag eftersträvade när jag bestämde mig för att flytta hit. 80mil. Men det tar energi. Det tar energi att inte ha någon att luta sig mot, att inte kunna panikringa någon när det krisar. Att alltid stå på egna ben - i en ny stad. Jag längtar så mycket efter mamma idag... Hon har alltid varit ett paniksamtal ifrån. Alltid ställt upp.

Ja, just det. Kan påpeka att jag gått på lite kaloriunderskott i ett par veckor. Kan eventuellt vara en bidragande orsak till mitt ej så himla peppiga mående för stunden. Men, strax ska jag lätta mitt psyke genom att lyfta tungt! Bilderna nedan är innan passet i lördags. Tycker min kropp är så duktig faktiskt! Den vill alltid ge mig det bästa, kämpar alltid och utvecklas hela tiden. Det är mest pannbenet som behöver tränas från att säga "åh fyfffffan" när det blir motigt. 

Comments (0)

Det var två dagar sedan vi hördes vid och jag har spenderat två dagar på kontoret. Hunnit kika lite i nya affärssystemet och.. ja, det ska nog sitta inom kort. Jag kör alltid samma taktik; konstruktivt, antecknar in i minsta detalj, ställer etthundramiljoner frågor och "aha, mhm, ja, åh, jaja, oja":ar när saker och ting faller på plats. Det resulterar i att du snabbare kan bli självgående, vilket är själva poängen. På måndag är min "to do"-list väldigt lång, men jag tänker att en helg med roligheter, vila och lite hångel kan vara en bra uppladdning. 

Gårdagskvällen spenderades till en början på gymmet. Fick till ett fint pass och kroppen var så duktig! Fick även fina komplimanger av en tjej som kom fram och ville ha lite tips på övningar, det var gulligt. Det är något vi borde göra mer till varandra, hörni! Sedan stod sambomys på schemat; laga middag, äta, pussas lite och nöta golf på PS4. Vi börjar alltid peppiga och tänker att det ska bli mysigt, men slutar oftast med "ditt jävla äckel!!!" när det går bra för den andre. Jag vet, vi är enormt kärleksfulla. Typ inte.

Idag är det lördag och jag hade planerat träning under förmiddagen, men ställde in pga illamående. Har fått problem med att allt jag äter smakar diskmedel. Det har pågått i en vecka ungefär, och det är sinnessjukt irriterande. Det blev proteinplättar till lunch, och fick sådan diskmedelsmak i munnen att jag höll på att kräkas. Borstade tänderna flera gånger innan det försvann. Vet inte vad det kan bero på riktigt, försökt googlat men det enda som kommer upp är "gravid" eller "cancer" och jag tänker att inget av alternativen är ett alternativ i mitt fall. Tips någon?

Ikväll mina damer och herrar, ska jag och sju-åtta andra tjejer ut på Friday's och pimpla drinkar, samtala och kanskekanske ut på dansgolvet. All in och klackarna i taket -> min specialitet!

(från förra helgen när det vankades drinkar på Pinchos)

Comments (0)

Vitaminrik, isig och alldeles, alldeles underbar.

När energin lyser med sin frånvaro, får en göra vad en kan för att bli pigg! Så; jag slängde alltså ihop en härligt vitaminbooster. Personligen må jag säga att det är allra bäst om den håller samma konsistens som "frozen daiquiri", lite isigt och kallt är uppfriskande.

Vill ni prova denna så är innehållet:

  • 180g ananas
  • 10g kokoschips
  • 15 isbitar
  • Baobabpulver (1,5tsk typ)
  • Vatten 

Mixa, slurpa, njut!

Comments (0)

Smäll och smäll, men jag är f r u k t a n s v ä r t trött idag. Ni som känner mig, följer mig på instagram eller har mig som vän på facebook vet väl redan anledningen - men vi kan ta det i lite längre fattning här. I förrgår fick jag ett samtal där de undrade om jag var intresserad av en finanstjänst. Vi samtalade lite då jag har en annan sak på gång, men kom sedan fram till att vi skulle ses på en intervju igår kl09. Det är fem minuters resväg med bil, men för att vara i god tid och för att inget skulle gå snett - slog jag numret till taxi redan 08:20. Och det var väl ungefär här problematiken drog igång. Det var upptaget. Och upptaget. Och upptaget. Jag ringde ett annat bolag, och där var det samma visa. Ringde, ringde och ringde. Prova ett tredje bolag, där jag åtminstone fick ett svar - men sedan "tyvärr kan vi inte leverera en bil till den adressen". Förbannad, frustrerad och panikslagen förbannade jag "hur fan i helvete det inte kan gå att få en taxijävel på fyra olika jävla bolag!" till min man, som sedan kirrade en bil åt mig. Jag angav adressen till chauffören och vi började rulla. Vi anländer till området, och där börjar nästa problem. Vi hittar nämligen inte rätt. Vi snurrar, förbannar, kollar karta, dubbelkollar adressen trehundraelva gånger och där och då kände jag hur uppgivenheten väller över mig. "VARFÖR KAN INGENTING NÅGONSIN EVER IN MY FAKKIN LIFE GÅ LITE SMIDIGT???" tänkte min hjärna, lagomt peppig inför intervjun. Det hela slutade med att jag sa åt chauffören att släppa av mig, och sedan ropade jag efter en kvinna som kunde visa mig rätt. Två minuter sent kommer jag halvt flåsande och halvt panikslagen in i receptionen och.... fick en fin känsla i kroppen på sekunden. 

Intervjun påbörjades och avslutades. Vi tackade artigt och "hejdå":ade, och jag klev utanför dörrarna med glada steg. Ni vet, när man träffar någon där personkemin känns helt rätt på en gång? Så kändes det. Klick, skratt, seriositet. Så, med energiska steg rörde jag mig mot busshållplatsen - och inser då att det inte skulle gå någon buss på en sisådär fem timmar. JAHAPP. Så, jag och mina klackar tog en promenad på några kilometer och när jag i princip bara hunnit innanför dörren, ringer dem och säger att de jättegärna ser att jag börjar jobba med dem. På torsdag. Snabba puckar! I och med det behövde anställningsavtal skrivas, så ett nytt möte bokades in på eftermiddagen. Istället för att krångla med buss (alltså... jag skulle säkert gå på fel buss och hamna utanför stan eller liknande) så tänkte jag att en till promenad på någon kilometer skulle passa sig. Det var storm, halvvägs dit började det regna, GPS:en funkade inte, jag blev osams med Fredrik och batteriet i telefonen var i princip slut. Men jag krigade mig fram och kladdade dit en kråka. 

Idag känns det som lugnet efter stormen. Eller snarare, som att jag BEHÖVER lugnet efter stormen. 

Comments (0)
0 av 1
OPTIONS