(#tb till när jag och mitt babyhår pimplade bubbel)

Idag har det hänt grejer, men vad för grejer - det kan jag inte berätta. Typiskt va? Nu ska jag svira om och knalla till gymmet! 

Comments (0)

Jag brukar göra narr av Fredrik (ok, och han av mig) pga dialektala skillnader och ord. Jag säger fortfarande ”va?” ungefär åttahundra gånger om dagen, och ser på den stackars saten att han helst vill hämta en kniv och göra sig av med mig. Inte alltför sällan blir han irriterad på mig och svarar ”INGET!!”. Då måste en såklart lägga huvudet lite på sned och säga ”men jo.. vad sa du?”. När det sedan upprepas ett grötigt ljud som faktiskt är helt omöjligt att förstå, då blir jag nervös. Kanske avger ett fumlande ”eeehehehe mm” med tonen av en fjortonårig pojkes värsta målbrottsperiod pga nervositet, eller så nickar jag instämmande. Kanske snabbt tar upp telefonen, för att han inte ska se att jag är helt lost in the blåst och egentligen inte vet vad jag svarat på. Googlar efter appar som översätter skånska. Eller näe, det gör jag inte. Men det var fan en bra idé!

Vi har nu hånglat i några månader, och varit sambos i två och idag hände det. Jag hör mig själv tänka ett skånskt ord. ”Det är ganska puligt”, tänkte jag. Sedan sa min hjärna ”VAD I HELVETE ANVÄNDE DU FÖR ORD NYSS?!?!”. Puligt betyder på skånska typ ”najs/snygg/gott” - att något är bra helt enkelt. I resterande av Sverige betyder puligt → att något är lite svårt eller krångligt. En pular med något → en håller på med något. Och det har pågen fått höra, må ni tro. ”PULIGT??? HAHAHA. SÅ KAN MAN INTE SÄGA!!”. Jahaja. Då var man där igen då, med huvudet i sanden.

ps. han blir fan snyggare för varje dag! ds.  

Comments (0)

Några trötta selfies från min Snapchat-history.

Som ni förmodligen kan utläsa av rubriken, är det dags att bredda träningen igen. Jag har i hela mitt liv varit granne med skog och mark, vilket gjort det mycket enkelt att ta en PW, joggrunda eller någon mil på cross country-hojen. Samt att jag i princip dagligen spenderat timmar i stallet med stallarbete och härliga pass/uteritter på Ramona Som bekant är jag sedan i slutet på november betongomsluten och därmed har cardion blivit kraftigt lidande. 99% av min träning består av gym. Därför tänkte jag ge Indoor Walking-pass en chans. 06:30 på onsdagsmorgnar, vilket passar mig perfekt! Jag har varit negativt inställd till pass tidigare (eller, är väl fortfarande det egentligen), men är helt klart öppen för att få motsatsen bevisad. Tänkte försöka avverka ett eller två ledarledda cardiopass i veckan framöver. Brukar ni gå på pass? Tränar ni 50/50 styrka/cardio eller väger något tyngre?  

Comments (0)

Imorgon firar jag och min förkylning en månad. Jag fortsätter med mina avvärjande manövrar, men budskapet verkar tyvärr inte gå fram. Det här med att bli uppvaktad med snor och slem kanske inte är det som får mig att tända till, direkt. Eftersom Alvedon, hostmedicin och nässpray har hjälpt föga, tog jag till med ett annat vapen → lugn helg. F och jag sov många, långa och sköna timmar. Vi tränade. Vi promenerade på stan. Vi tjafsade och blev sams och åkte till ett köpcentrum. Vi åt väldigt mycket mat och klagade på hur mätta vi var, medan vi snörade på oss skorna för att gå och köpa 1,3kg lösgodis. Vi kollade på film. Vi kramades och pussades och låg omslingrade och man ba ”gosimosi älskipälski” i hjärtat typ.

Under gårdagen invigde jag mitt Anastasia Contour Kit, som inhandlades under helgen. Ett extra moment i sminkrutinen har inte varit något jag efterlängtat, men kände att ”äh, kan väl använda det när jag har tid och lust” och så drog jag kontokortet. Min hy mår i dagsläget inget vidare (inget på/i min kropp gör det, det sliter att vara långtidsförkyld), både dålig och extremt torr vilket gör det svårt att få fina shades – men tänker att det ju bara kan bli bättre. Sen ba, på med hatten och fram med kameran.

Under eftermiddagen/kvällen blev det en timme på gymmet. Var e x t r e m t trött innan pga sömnbrist under natten, men tusan vad pigg och stark jag blev när jag kom dit. Okej, piggheten kom eventuellt från koffeintabletten jag petade i mig innan jag gick – men hursom, fick till ett fint pass! Blir nästan lite rädd för mina blodådror i armarna och axlarna. Skräckblandad förtjusning. Det här med blodådror har alltid äcklat mig, och jag är en sådan som säger ”åh fyyy!!!” och blir illamående både av framhävda och när jag t.ex måste ta blodprov. Den mentala bilden av att det är som slangar inuti kroppen som kan gå sönder och då dör man....... Måste se över min tankeverksamhet, I know.  

Comments (0)
0 av 2
OPTIONS