När vi står inför stora livshändelser, vändningar och utmaningar i livet – då är det lätt att vi vacklar. Att vi för en stund tappar fotfästet och funderar på vad som ska hända härnäst. Med ”vi” syftar jag på mänskligheten. Vi är sådana i grunden. Under livets gång har jag grubblat, fallit handlöst, varit rädd och osäker inför framtiden. Jag har varit rädd att ta beslut, vilket jag fortfarande har problem med i vissa situationer, men som jag ser det är det på många sätt bra. Dock är jag enormt duktig på att inte blicka tillbaka när jag väl bestämt mig. Det är nog min superkraft. Jag skyfflar skiten under mattan. Förtränger och går vidare omedelbart. Jag bearbetar inte. Jag tuffar på som tåget. Ser mina nya möjligheter och problem, men det jag lämnat bakom mig – det är bakom mig. I svaga tider kan ”vad har jag gjort?” eller ”hur kunde jag?” komma som ett brev på posten, men i samma stund klickar min hjärna på reply och svarar ”det där är gammalt, det går inte att ändra på” - och sedan klickar den på ”send” och allt är överstökat. Jag upptäckte att jag besitter denna superkraft i somras, och det är det bästa som hänt mig. Den insikten gjorde livet lättare.

När en dörr stängs, öppnas en annan. När någon eller något gör dig ledsen, välj bort skiten. Välj något annat. Låt ingen köra över dig och ta ingen skit. Älska dem som är värda din kärlek och bry dig om dem som bryr sig om dig. Ge och ta. Gör vad som krävs för att du ska vara lycklig. Jag trodde aldrig någonsin i mitt liv, att jag skulle tipsa om en låt som Den svenska björnstammen gjort, men texten i låten nedan är verkligen bra. Klok. Viktig. "Du undrar om jag ens förstår vad jag menar - tro mig, jag tvivlar. Förr drog vi jämnt och delade lika, vi måste välja nu - förlåta eller svika". Och det gäller så väl i kärleksrelationer, vänskapsrelationer, familjerelationer och relationen till sig själv. 

 

Comments (0)

Ni känner säkert igen er. Jag tänker att jag vill steka pannkakor och har massor med goda tillbehör, äta plopp och kolla på serier eller betydelselösa filmer. Det går såklart inte. Framförallt inte efter en vecka med vacklande vilja att träna och en helg bestående av tvådagars, godis och enorma portioner av såväl fyllemat, restaurangbesök och godisätande. Fredag → var ute och pimplade alkoholhaltiga drycker och avslutade natten med BK runt halvtre... Lördag → Hockeyderby och vi hade loge, dvs vinpimpling och diverse annat gott. Sedan drog vi vidare till en restaurang jag ej kommer ihåg namnet på och åt mycket smarrig lammytterfilé och fortsatte sippandet. Efter mat blev vi trötta, och bestämde oss för att avsluta kvällen i soffan med Hemmakvällsgodis. Min bunke blev nog strax över kilot, som vanligt. Suck! Söndag → morgonmys på soffan, missade tvättiden för andra gången, satte upp hyllor i badrumsskåpet och under eftermiddagen åkte jag och Nicolina till Emporia för shopping. Kom hem cirka treochetthalvttusenkronor fattigare. Avslutade dagen med taco och pussgos på soffan med min mysigaste person.

Den senaste tiden har det hänt en hel del, faktiskt. Vi har bland annat beställt och fått hem möbler, åkt till varuhus och kompletterat det vi inte hittat online och donat med övrigheter i lägenheten. Jag har skrivit kontrakt på en ny tjänst, på IT-företaget Qliktech: här kommer ett urklipp från inlägget jag delade på facebook och instagram i fredags → ”Kan knappt förstå detta! När det kom på tapeten att jag eventuellt skulle flytta till Malmö, var jag i sista steget i en anställningsprocess för en finanstjänst där, som de sedan kunde lösa internt. Förra veckan ringer telefonen och jag får frågan "skulle du fortfarande vara intresserad av tjänsten?". Så intervju bokades, avklarades och dagen efter ringer det igen - där de berättar att det kändes jättebra för dem. Och sedan händer det sjuka, de undrar nämligen om "jag vill anta en ny utmaning" och ta en tjänst inom globala löne istället för den aktuella inom finans, då de såg potential i mig trots att mina tidigare tjänster inte berört området. Jag pendlade mellan livrädd, nyfiken, exalterad, tveksam och väldigt nervös - men nu är kontraktet signat! Gjorde min sista dag på Wayne Fueling System Sweden AB idag, och påbörjar min nya tjänst i Lund på onsdag!”.

Idag är jag ledig, men gick ändå upp innan kl6 och åt frukost med min man. Hängde sedan i soffan framför Nyhetsmorgon i ett par timmar innan jag pallrade mig iväg till gymmet. Kroppen kände sådär... Jag är i en kroppslig och psykisk svacka gällande träningen just nu. Känner mig inte riktigt motiverad och peppad, passen är inte lika roliga som vanligt och helst skulle jag ligga på soffan istället. Men, så är det ibland → huvudsaken en underhållstränar under dessa perioder, så får man dundra på ordentligt när en är på hugget igen. I övrigt ska jag försöka organisera i badrummet och äntligen tömma flyttlådor med skönhetsprodukter m.m. Vi (ok, jag) har haft problem med att hitta en badrumsmöbel som matchar mina kriterier – men nu är den på plats! 

Comments (0)

Dåliga dagar har vi ibland. Det har alla. Jag har en idag. Jag är så himla ledsen och känner mig så himla liten och hjälplös. Jag vill, och behöver, gråta. Inte ett vackert, stilla gråt med en liten droppe rinnandes ner för kinden - nej. Jag behöver gråta högljutt, snora, gnugga mig i ögonen, få mascara i prick hela ansiktet för att sedan se mig själv i spegeln och gråta ännu mer för att jag ser så förjävlig ut. Det behöver jag. Få ur mig all denna uppgivenhet, ångest och alla känslor som inte går att sätta ord på. Men, jag ska snart till gymmet så jag måste behärska mig. Så pass att huvudet dundrar och dunkar och jag får "gråtryck" i ansiktet. Och varför är det såhär? Det är på grund av all förändring. Jag är ibland (jaja, rätt ofta dårå) en rastlös liten skit, och att flytta till en ny stad och bli sambo med F är absolut jätteroligt, men det är jobbigt också. Du är helt ny i en stad, du blir bekant med nya människor. Du är helt ny i en stad, du kan inte namnet på en endaste gata. Du är helt ny i en stad, och GPS:n är en jävla svikare så du hittar tamefan inte iallafall. Du är helt ny i en stad, och du är helt ny på ditt nya jobb. Allt är nytt, och det var precis vad jag eftersträvade när jag bestämde mig för att flytta hit. 80mil. Men det tar energi. Det tar energi att inte ha någon att luta sig mot, att inte kunna panikringa någon när det krisar. Att alltid stå på egna ben - i en ny stad. Jag längtar så mycket efter mamma idag... Hon har alltid varit ett paniksamtal ifrån. Alltid ställt upp.

Ja, just det. Kan påpeka att jag gått på lite kaloriunderskott i ett par veckor. Kan eventuellt vara en bidragande orsak till mitt ej så himla peppiga mående för stunden. Men, strax ska jag lätta mitt psyke genom att lyfta tungt! Bilderna nedan är innan passet i lördags. Tycker min kropp är så duktig faktiskt! Den vill alltid ge mig det bästa, kämpar alltid och utvecklas hela tiden. Det är mest pannbenet som behöver tränas från att säga "åh fyfffffan" när det blir motigt. 

Comments (0)

Det var två dagar sedan vi hördes vid och jag har spenderat två dagar på kontoret. Hunnit kika lite i nya affärssystemet och.. ja, det ska nog sitta inom kort. Jag kör alltid samma taktik; konstruktivt, antecknar in i minsta detalj, ställer etthundramiljoner frågor och "aha, mhm, ja, åh, jaja, oja":ar när saker och ting faller på plats. Det resulterar i att du snabbare kan bli självgående, vilket är själva poängen. På måndag är min "to do"-list väldigt lång, men jag tänker att en helg med roligheter, vila och lite hångel kan vara en bra uppladdning. 

Gårdagskvällen spenderades till en början på gymmet. Fick till ett fint pass och kroppen var så duktig! Fick även fina komplimanger av en tjej som kom fram och ville ha lite tips på övningar, det var gulligt. Det är något vi borde göra mer till varandra, hörni! Sedan stod sambomys på schemat; laga middag, äta, pussas lite och nöta golf på PS4. Vi börjar alltid peppiga och tänker att det ska bli mysigt, men slutar oftast med "ditt jävla äckel!!!" när det går bra för den andre. Jag vet, vi är enormt kärleksfulla. Typ inte.

Idag är det lördag och jag hade planerat träning under förmiddagen, men ställde in pga illamående. Har fått problem med att allt jag äter smakar diskmedel. Det har pågått i en vecka ungefär, och det är sinnessjukt irriterande. Det blev proteinplättar till lunch, och fick sådan diskmedelsmak i munnen att jag höll på att kräkas. Borstade tänderna flera gånger innan det försvann. Vet inte vad det kan bero på riktigt, försökt googlat men det enda som kommer upp är "gravid" eller "cancer" och jag tänker att inget av alternativen är ett alternativ i mitt fall. Tips någon?

Ikväll mina damer och herrar, ska jag och sju-åtta andra tjejer ut på Friday's och pimpla drinkar, samtala och kanskekanske ut på dansgolvet. All in och klackarna i taket -> min specialitet!

(från förra helgen när det vankades drinkar på Pinchos)

Comments (0)
0 av 2
OPTIONS